Blommor och bin
De första blommorna uppstod för ca 125 miljoner år sedan i den geologiska perioden Krita. De första blommorna var pyttesmå och innehöll endast pollen, ingen nektar. Men det var ändå startskottet till att honungsbiet kunde börja utveckla den specialisering vi lever gott av i dag. Under de nästa 30 miljoner år spriddes blommorna över planeten och det som blev vårt honungsbi utvecklades och specialiserades ur stekel-familjen, där vi även hittar humlor och de övriga biraserna.
DET NORDISKA BIET
Det nordiska biet var enarådande i hela Norden under lång tid. Det har tillpassat sig de speciella väder- och växtförhållanden som existerar här. Det nordiska biet är tåligt. Det flyger vid relativt låga temperaturer och har god vinterhärdighet. Däremot är det inte lika snabbt i samhällets utveckling under våren, som de andra europeiska biraserna. Det betyder att samhällena inte blir lika stora som exempelvis samhällen med det gula italienska biet. Därför blir inte heller honungsskörden lika stor.
Det nordiska biet är anpassat till det nordiska klimatet och den nordiska floran. Det betyder bland annat att det bättre tål att äta sensommarens mer slagghaltiga honung och ljunghonung utan att få dålig mage under vintern.
När ett bisamhälle får kollektivt dålig mage och bajser inne i bikupan och dör, kallas det utsot. Den vanligaste orsaken till utsot är att bina har fått för många slaggar i tarmen och på grund av dåligt väder eller kyla inte kan lämna bikupan och tömma tarmen. Textruta slut. Fram till mitten av 1900-talet var det nordiska biet enarådande som honungsbi, men då började biodlare hämta andra biraser till Sverige. Från Italien importerades det gula italienska biet och från Centraleuropa det gråa krainerbiet. Dessutom avlades det artificiella biet Buckfastbiet fram i England. Buckfastbiet är nu nästan enarådande i det mesta av Sverige.
På sina håll kämpar biodlare med att stärka det nordiska biet och hålla det rasrent. I Skåne är dock Buckfast det vanligaste biet – på gott och ont. Hade jag möjligheten, hade jag gärna haft det nordiska mörka biet, men alla biodlare i min närhet har Buckfastbin. Bidrottningen och drönerna kan flyga långt för att para sig. Därför går det inte.
Människan och biet
Att människan har utnyttjat binas förmåga att samla honung i eget syfte vet vi från arkeologiska fynd. Bland annat finns grottmålingar som viser bin med människor och från exempelvis bronsåldern i Danmark visar fynd att människan har gjort mjöd av honung. Jag tror vi kan räkna med att även de tidiga människoarterna har förstått att utnyttja bina och skörda deras honung och kanske även vaxet. De stora människoaporna använder i dag grenar för att hämta ut honung från binas bo.
Det har säkert inte bara varit honungen som människan har jagat. Pollen och binas yngel har kunnat utgöra en viktig och nyttig proteinkälla. Honungen har använts för sötning och jag kan tänka mig även konserveringsmedel. Bivaxet har kanske använts att smörja på kroppen och för att försegla mat. Men en sak är att utnyttja bina i dess miljö, en annan är att domesticera bina, det vill säga att börja hålla bin nära boplatserna.